Jag tänker mycket på hur en identifierar sig. The power of mind, hjärnans kraft och så vidare. Obs - jag menar såklart inte att en ska tänka mig frisk eller nåt sånt. Men jag tror mycket på att göra bra och tänka bra för att må bra, eller bättre.

 

Vägen tillbaka efter en utmattning är ju ganska knacklig har jag upptäckt. Guppigt, minst sagt, fram och tillbaka och hit och dit. Och nu har jag svårt att hitta identiteten i att vara på väg tillbaka, för jag är ju inte samma person som förut, men samtidigt inte längre sjuk. Jag behöver en ny identitet. För jag vet inte riktigt vem jag är. Jag är inte sjuk. Men jag känner ofta att jag är cirka en knappnål ifrån att kunna falla tillbaka. Ibland håller jag på att ramla ihop i en liten gråtande hög för att jag inte kan hantera det vanliga livets krav. Ibland känner jag mig som ett russin för att jag är så trött. Ibland känner jag mig starkare och piggare än på länge. Ibland känner jag mig pånyttfödd - tittar på alla stressande människor omkring mig och tänker att jag vill rycka dem i armen och fråga vad som egentligen är viktigt i deras liv. Eh, så jag är ganska labil är väl en okej sammanfattning.

 

För mig tog det så himla lång tid att acceptera att jag blev utbränd. Kunde liksom inte fatta det. Jag upprepade diagnosen gång på gång, redogjorde för symptomen och checkade av dem. Fascinerades varje gång jag upptäckte alla sätt jag inte fungerade på. Till sist kanske det på ett sätt blev så att jag sökte tröst i min diagnos, liksom lindade in mig i den som en trygg filt. Jag hade svårt att säga nej och säga ifrån och lärde mig att istället säga "Jag är utbränd/utmattad", så jag fick vara ifred. Men vad ska jag säga nu? Jag skulle behöva ett namn, som att kunna säga att en är nykter alkoholist. Under återhämtning? Post-utmattningssyndrom? Jag skulle vilja ha en annan filt att linda in mig i, tunnare, som går att ta på och av snabbt som tusan.