Jag har funderat en del på hur svensk skola kommer att utvecklas nu när jag försvinner. Haha, nej, snarare när så många lärare väljer att lämna yrket. Varför vill lärare, som ändå i många fall har en väldigt gedigen utbildning, (jag till exempel har ju nästan pluggat lika länge som en läkare - fem och ett halvt år), inte fortsätta arbeta med det de utbildat sig för?

 

Kanske har det att göra med löneutvecklingen? För det finns väl få yrken där lönen matchar utbildningstiden som läraryrket. Fast jag vet inte, själv reflekterade jag inte över det, såg inte mitt yrkesval som ett sätt att göra karriär och tjäna pengar. Det tror jag inte att andra nödvändigtvis gör heller.

 

Kan det ha att göra med hur mycket arbetstid lärare har? Trots det där långa sommarlovet, som i och för sig har kapats av rejält de senaste åren, så jobbar väl lärare en hel del? 45 timmar i veckan ska det vara, men det vet nog alla att så sällan är fallet. De första åren krävs ganska mycket tid för att samla på sig lektionsmaterial etc. Sen, om man är smart, så fokuserar man mest på att använda läromedel, inte ge läxor och inte svara i telefonen efter kl 16. Fast det finns ändå sånt som inte går att bortse ifrån. Pedagogisk lunch till exempel. Många lärare som arbetar med yngre elever, dvs inte på högstadiet eller gymnasiet, har inte så mycket tid för raster under en vanlig arbetsdag. Det blir inte någon en timmes lunch. Snarare konflikthantering, kanske i form av att avbryta nuggetskrig i matsalen, sära på två bråkmakare, eller hjälpa någon som mår illa och måste kräkas. Fast gillar man sitt jobb så gillar man väl att lägga ner mycket tid på det.

 

Kan det ha att göra med statusen? Men vänta, vi har ju höjt läraryrkets status genom att införa lärarlegitimation! Eller... Jag vet inte om jag anser att statusen har höjts. Många verkar veta bättre än de som arbetar i skolan, jag har då haft flertalet personer som har talat om för mig hur jag ska utöva mitt yrke trots att de själva inte är utbildade lärare. Många tjänar mer pengar än lärare, eller snarare - lärare tjänar inte mer pengar sedan statusen för yrket skulle höjas. Annars är det väl ofta det som gör att ett yrke anses ha hög status? Vad innebär lärarlegitimationen då, för lärare? Faktiskt att man ska betala en summa efter sin utbildning för att få ut sin legitimation, som man ska ansöka om - det tar ungefär ett år från att man ansökt till man får den. För att få jobba. Och har man utbildat sig för flera år sedan så ska man ansöka om att få legitimation ändå. Sen kan man hänga upp den ovanför sitt skrivbord, om man har ett såklart, så att det syns vilken kompetens man har. Och vilken hög status man har. Skulle det vara så att man inte har fått ut sin lärarlegitimation så får man inte längre jobba som lärare.

 

Det kanske beror på alla ansvarsområden lärarna har? Kanske är det därför de inte vill jobba kvar? De ansvarar ju inte bara för elevernas kunskapsutveckling längre, att alla når godkända betyg. En del annat kommer på köpet. Dokumentation, utredningar, administrativt arbete, ansvara för elevers mobiltelefoner och hur de ska hanteras. Ansvara för elevernas fostran. Se till att ingen mobbas. Ansvara för eleverna till de har lämnat skolans område, men sedan fortsätta att ansvara för eleverna ifall de skriver något elakt på sociala medier om någon klasskarat etc. Ansvara för att ingen filmar någon annan och lägger upp på instagram etc. Nej, jag orkar inte skriva allt som lärare ansvarar för längre. Minns nog inte ens allt...

 

Undrar om det har att göra med att lärare känner att de inte kan påverka så mycket? Kanske någon känner sig ensam? Att man inte har tid att reflektera tillsammans med sina kollegor så mycket? Att man inte själv får bestämma i så hög grad hur verksamheten ska utformas? För det är ju en politiskt styrd verksamhet. Till exempel så kan man ju gå från en betygskala till en annan på 4 år. Och sedan en tredje. Och helt plötsligt ska man sätta betyg på sina sjätteklassare utan att veta hur. Det kan nog kännas svårt.

 

Kanske lärare till och med känner sig riktigt oroliga eller rädda ibland? För att elever ska börja slåss till exempel, med varandra eller med lärarna. Som lärare ska man helst inte röra eleverna. För om man blir anmäld så kan det vara svårt att bevisa sin oskuld då. Och om eleverna börjar bråka eller är otrevliga i klassrummet kan det vara svårt att skicka ut dem. För de har ju rätt till sin utbildning. Eller så är man kanske rädd för att få otrevliga samtal eller mail. Känna sig rädd för att behöva försvara vad man gjort. Förklara och försvara. För det är ju inte så att en rektor kan ansvara för allt sådant. Nej, för rektorn är sällan ens på samma arbetsplats under hela veckan. Kanske en och en halv dag i veckan på varje skola. Eller en halv vecka om man har tur, på en kommunal skola. Usch, tänk vad hemskt att gå till jobbet med en orosklump i magen, att inte veta om någon ska sparka eller slåss, kasta saker eller låsa dörren. Så är det faktiskt för lärare ibland. Det kan vara en otrygg arbetsmiljö.

 

Om man slår ihop ovanstående så tycker jag att det finns en sammanhängande bild som gör att det är förståeligt att lärare väljer att lämna sitt yrke.