Gång efter annan förundras jag över min kropp. Den är så snygg och vältränad! Nejdå, det här är inte ett sånt inlägg eller en sån blogg! Det jag förundras över är hur den funkar. Det känns helt sjukt att tänka på hur många signaler min kropp skickat som jag har ignorerat under så lång tid. Signaler på att något var fel, signaler som betyder stopp, stanna, sluta, lägg av. Signaler som är så tydliga när jag väl blivit medveten om dem.

 

Min nacke, axlarna och skuldrorna är de områden som direkt talar om ifall jag är för stressad eller inte mår bra. Om jag inte gjort något för att förbättra situationen, om det blir värre, så blir käkarna inblandade. Numera är det så tydligt att jag kan känna hur axlarna dras upp och skjuts fram, hur nacken stelnar till och hur käkarna blir spända bara någon talar om vissa saker.

 

Imorse på förskolan hörde jag hur några pedagoger oroade sig över att det inte finns vikarier och försökte få dagen att gå ihop rent praktiskt. Jag kände direkt hur jag intog försvarställning, eller vad det kan kallas. När jag hade stängt grinden till förskolan stannade jag och knakade loss lite. Samtidigt som jag känner mig tacksam över att jag valt att lämna den arbetsmiljön så fick jag även dåligt samvete (well hello, old friend) och blev arg över att så många människor ska arbeta under såna villkor. Hur svårt ska det vara att anställa fler vikarier så att flera förskolor kan ha planeringsdagar samtidigt utan att gå på knäna och arbeta dubbelt? Kostnaden för personalens ohälsa borde ju överstiga kostnaden för fler vikarier. Men det här skulle inte vara ett inlägg om skolan.

 

Faktiskt är det så att så fort jag hör en lärare prata om sitt jobb så intar jag den där ställningen och känner starkt rent fysiskt hur jag stelnar till. Som att min kropp inte riktigt litar på att jag har förstått att jag inte har där att göra längre och verkligen vill vara övertydlig.

 

Om jag ser på en läskig film så spänner jag käkarna jättehårt. På samma sätt spänner jag käkarna när jag ska sova och är oroad över något. Jag tycker att det är intressant att lära sig min kropps olika signaler, vad som händer, var, när och varför. Jag funderar ibland över om olika känslor tar sig uttryck genom olika kroppsdelar. Som att rädsla och ångest kanske gömmer sig bakom mina spända käkar, medan ilska och stress huserar i nacke och rygg? Hursomhelst tror jag att det är viktigt att lära sig hur ens egen kropp fungerar. Vad som gör en oroad och hur det tar sig uttryck fysiskt. Nu när jag lärt mig det så kan jag gå vidare till att lära mig hur jag bäst slappnar av, löser knutor och stelhet eller blir av med smärtan.