Det har gått över ett och ett halvt år sedan jag blev sjukskriven med diagnosen utmattningssymptom. Jag är fortfarande inte frisk. Kanske kommer jag aldrig att arbeta heltid längre. Jag är inte riktigt samma person längre. Är som en telefon med dåligt batteri, kan bara göra en liten sak åt gången, sedan måste jag laddas länge. Lite då och då kollapsar jag i en paralyserande trötthet. En som är svår att förklara men som jag accepterar. Två steg framåt och ett tillbaks.

Den här bloggen är min dagbok, mitt sätt att skriva av mig om allt en kan gå igenom när livet blir för mycket. Jag kände och känner fortfarande själv ett stort behov av att prata med andra utmattade, läsa om utmattning och förstå vad som hände och händer i kropp och själ.

Vi är många, alldeles för många som drabbas av stress. Och vi finns överallt. Unga, gamla, kvinnor, män, chefer, studenter, lärare, egenföretagare, sjuksköterskor, sportjournalister, vem som helst. Jag är en i mängden. Dela med dig av din historia med mig om du känner igen dig eller följ mig i min, på väg upp och på väg fram, med ansiktet mot solen.