Jag minns inte riktigt min första jul och nyår som sjukskriven. Jag blev sjukskriven i början av november och har inte så många minnen från de första månaderna, från februari ungefär är det lite mindre vagt. Men den andra julen minns jag lite bättre och det som är exktra skönt att komma ihåg är att jag var så annorlunda. Hade liksom en attityd av att det blir som det blir. Och det gällde allt. Julstäda? Varför, om ingen ändå kommer och hälsar på. Julklappar? Äh, det blir som det blir, ordnar sig alltid. Ganska skönt. För i jämförelse har jag tidigare år gjort egna julkalendrar, stora julbak och kollat recept på julmat långt i förväg. Jag har haft svårt för jul förut, har kännt mig ganska pressad att åstadkomma mys och framtvingad lättsamhet. Det vände sedan jag fick barn men då har jag istället varit väldigt stressad och inte haft så mycket ledighet.

 

Under min svacka i år i november fick jag sån himla längtan i magen och hela kroppen efter julmys. Mest efter fin belysning hemma, lugn julmusik och att titta på romantiska förutsägbara filmer som utspelas under jul. Så jag slet fram julgran och pynt från förrådet redan för någon vecka sedan och bakade pepparkakor på färdigköpt deg med julmusik i bakgrunden. Och nu känns det lugnt. Det jobbiga är liksom gjort och det var inte jobbigt för att jag valde att göra det pga lust, inte med en känsla av stress och tvång. Jag kommer att ägna många kvällar åt att mumsa pepparkakor, äta choklad och se på film. Istället för att stryka julgardiner och laga julmat.

 

Vi firar inte jul hemma i år och är bortbjudna på nyår också. I familjen har vi bestämt att julklappar är för barnen så jag slipper grubbla över vad jag ska ge till föräldrar och släktingar. Jag har en ganska enkel jul att se fram emot. Hur känner du inför jul? Stress och krav? Lugnt och mysigt? Ångest? Pepp?