Det jobbiga behovet att alltid prestera

Jag gick på ett seminarium som jag fick tips om igår. Det utgick ifrån ett slags personlighetstest och sådant är jag väldigt intresserad av. Jag tänker mycket på hur jag är, varför jag agerar som jag gör och hur jag kan använda den kunskapen. Den stora anledningen till varför sånt här intresserar mig så mycket är att jag tycker att jag har så stora kontraster mellan mitt privata jag och den roll jag alltid tar när jag jobbar. Jag fick lära mig mer och jag fick även testa mig själv vilket resulterade i ett mönster där jag fick olika högt eller lågt resultat i 4 delar/typer. Jag har mer av 2 typer; entusiasten och ledaren. Det var ingen överraskning för mig. Ledaren är inte en särskilt trevlig typ tycker jag när jag läser beskrivningen och ledaren stämde allra bäst in på mig. Personen som bestämmer, tar ansvar, driver igenom, ska nå resultat och kan bli arbetsnarkoman.
 
Efter att ha läst mitt resultat har jag funderat mycket på vad en sån som jag egentligen ska arbeta med. Min stora konflikt, vilket jag skrivit om förut, är ju att jag gärna vill ha ett spännande, stimulerande jobb där jag utvecklas och får göra olika saker, medan jag tänker att det jag kanske behöver är ett lugnt arbete som är lite mer monotont och långsamt utan många krav.
 
Föreläsaren förklarade för mig att prestationer är mitt stora problem. Nähä?! Jag vill alltid prestera. Känner mig nästan tom (självkänsla) annars. Tyvärr kan jag inse att jag har fortsatt följa detta mönster en del efter att jag blev sjukskriven. Det är ju faktiskt så att det kliar i min kropp av att inte göra någonting, att jag sätter upp nya träningsmål hela tiden, att jag har en massa hemliga mål av saker som jag ska göra fast jag vet att jag är sjukskriven. Och det är faktiskt så att jag de senaste veckorna har känt mig otroligt trött och börjat använda min bettskena igen efter ett långt uppehåll. Jag har skyllt det på nervositet inför arbetsträning, men det beror antagligen på att jag pushat mig själv hårt under sommaren med prestationer. Så nu kör jag kbt med mig själv en tid framöver. Nu jäklar är det bara att lyssna på kroppen som gäller!
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

utbrandheten.blogg.se

Det här är en opretentiös, personlig och ibland positiv blogg om att drabbas av utmattning.

RSS 2.0