Vi reste till sol och bad en vecka mitt i mörkaste vintern, efter jul och nyårsfirande. Vilket klokt beslut. All inclusive och hela chartergrejen. Jag sov som en stock de 4 nätter sista nätterna, säkert 9 timmar per natt. Kände hur kroppen sög åt sig sol och värme, hur alla d-vitaminer ssparades i ett litet lager. Dessutom kände jag hur befriande det var att inte behöva tänka på så mycket alls, inte ens mat. Hjärnan gick in i viloläge medan jag dåsade i en solstol och hämtade en bricka med mat lite då och då.

 

Tillbaka hemma njuter jag av vintern på ett helt annat sätt. Jag brukar ha det lite kämpigt på våren. Februari till april ungefär får jag vårdepressioner (sad kallas det, seasonal affective disorder). Det är på vissa sätt väldigt skönt att veta vad som händer (jämfört med de år jag inte fått diagnos), att det är så och hantera det precis som annat i livet, men tiden precis efter nyår tills det börjar är alltid lite jobbig. Jag väntar liksom in det jobbiga, försöker förbereda mig. Lite som när man har ångest över något jobbigt som måste göras. Därför var det extra skönt att ladda med lite extra sol denna vinter. Det jag borde göra egentligen, nu när jag ändå ska börja ett nytt yrkesliv, är att lobba för möjligheten att resa bort någon vecka under februari...