Arbetsträningens toppar och dalar

 
Nu är jag inne på min tredje vecka - yippie! Jag arbetstränar varannan dag och vilar emellan vilket passar mig utmärkt. De där vilodagarna behövs verkligen och är fyllda av just vila. Jag trivs väldigt bra på min nya arbetsplats och tycker att det är jätteroliga och stimulerande arbetsuppgifter som jag har också. Vi är ett litet gäng och vi sitter på ett vackert kontor med fin utsikt. Det är så kul att småprata med och lära känna andra.
 
Jag har arbetstider som sträcker sig över lunchen också, så att jag har lunch på jobbet och det känns både lyxigt och svårt. Jag tycker nog att lunchen är det svåraste och det som tar allra mest energi av mig men som också är viktigt att träna på. Det känns väldigt lyxigt att ha lunch i en timme, att verkligen sitta ner med andra vuxna människor och i lugn och ro småprata medan en långsamt äter sin medhavda mat. istället för att kasta i sig potatisbullar i matsalen på 10 minuter och sedan vara rastvakt eller kopiera papper. Men jag har så svårt att vänja mig vid denna lyx, blir så stressad av lugnet. Knäppt, eller hur? Vanans makt som gör sig påmind antar jag. Det blir tydligt hur jag går in i samma roller och mönster som senast när jag arbetade. Jag har alltså jättesvårt att vara avslappnad på lunchen för att jag är så van att stressa under lunchen senast jag jobbade. Dessutom är jag inte van vid det sociala. Det är flera olika människor från andra företag som lunchar i samma rum så det kan vara olika personer som sitter där varje dag. Sådant tar energi från mig. Jag har varit ensam så länge. Är inte van, blandar ihop namn och anstränger mig så för att vara trevlig, lyssna och bara vara trevlig, men det liksom suger ur energi från mig på insidan. En sak som jag har märkt är hur svårt det är med övergångar mellan aktiviteter. Att ha suttit och skrivit på datorn och sedan plötsligt sitta bland människor som pratar. Det tar lite tid för mig att ställa om.
 
Medan jag skriver detta märker jag att energin tar slut, det blir stavfel och jag blir virrig. Så får det vara just nu. Arbetsträningen tar den mesta energin och det övriga får vara on hold. Skriver mer en annan dag. Nu: vila och mer kaffe.
 
 
Malin Åström
2016-09-27 @ 19:54:59
URL: http://www.frkenduktig.blogg.se

Alltså jag tror att en av alla tusen orsaker till utmattningen var just det där med maten. Att alltid äta fort. Att alltid äta i oväsen (lika synd om eleverna som om oss lärare!). Att alltid vara beredd på att lösa konflikter under lunchen. Att alltid kliva upp från stolen x antal gånger för att styra upp något under lunchen, o.s.v Jag har också tänkt att det måste vara så himla lyxigt att ha lunch med bara vuxna människor i en lugn miljö. Hoppas att jag får prova det snart jag också.

Så himla roligt att läsa att arbetsträningen går bra för sig!

Svar: Ja, stackars elever också, som inte har en lugn stund under hela dagen för det mesta. Vilken stress! Ja, de där luncherna verkar ta lång tid att förändra beteende ifrån, det är ju nu 2 år sedan jag hade dem senast och ändå beter jag mig precis lika stressat och har svårt att sitta still. Åh, vad jag hoppas att du också får äta en riktigt mysig vuxenlunch snart och att du kan njuta av den också!
Sara

Linnéa
2016-10-02 @ 13:59:37
URL: http://bylittlenea.blogg.se/

Skönt att du hittat en form som passar dig och som får det att funka just nu. Förstår svårigheten med att ställa om hjärnan. Att ta minipauser mellan moment har känts bra för mig. Hoppas det fortsätter att flyta på för dig :) kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

utbrandheten.blogg.se

Det här är en opretentiös, personlig och ibland positiv blogg om att drabbas av utmattning.

RSS 2.0