Jag reste till Berlin med en vän. 4 dagar i en stor stad. Det gick ganska bra faktiskt! Det var nog ingen, allra minst jag, som hade räknat med att jag skulle vara ute och klubba på nätterna och jag höll mig vaken till kl 22 nästan alla kvällar - det räknar jag som bra.

 

Ibland är det så skönt med miljöombyte. Energigivande. Vi åt god mat, strosade omkring och gjorde det vi kände för utan stress och krav. Det enda stressmomentet för mig var att jag lovat att köpa en present till min dotter och det är ju inte så svårt ordnat i Berlin. Vi vandrade genom en vacker park i alla höstens färger och jag riktigt kände fysiskt hur mina batterier laddades av det. Älskar höstfärger och höga ståtliga träd. Det jobbigaste på resan var att se muren och känna krigets spår. Jag har ju tidigare arbetat som historialärare i mitt gamla liv och har såklart undervisat en del om andra världskriget. Det kändes så sjukt att se muren på riktigt, det som finns kvar och att se hur staden bär spår av att ha varit delad, att gå runt där och tänka på vad som har hänt där för inte alltför länge sedan. Det värsta var att gå in på museet Topography of Terror. All min energi försvann en stund. Jag var tvungen att ta paus flera gånger och bara sitta på en bänk och blunda för att det blev så tungt. Ändå ville jag fortsätta.

 

 

En av dagarna besökte vi ett gammalt slott och promenerade omkring runt det i den pampiga slottsträdgården. Vi gick även på ett konstmuseum som jag hade spanat in i förväg. Sånt är också en energiboost för mig. På vägen hem märkte jag att jag saknade min dator eller bara papper och penna för att jag inte skrivit på fyra dagar och kände lite kreativitet.

 

Det märks att jag har blivit bättre på att pausa mellan aktiviteter och att lyssna på kroppen. Är så glad för det. Jag har också lärt mig vilka saker som tar mest av min energi och vilka som inte kräver så mycket återhämtning. Framsteg även det.

 

Och nu? Kaffe. Vila. Tystnad.