Att begränsa och begränsas

 
Det finns så mycket jag vill. Jag har sån stark vilja, så många krav på mig själv. Jag kan inte riktigt förstå att jag inte klarar av saker på samma sätt. För jag har alltid varit den som fixar, löser, tar hand om. Klippan. Den som inte säger nej. Eller den som säger nej, sedan får dåligt samvete och ändrar mig till ja istället.
 
Gång efter annan förundras jag över att jag inte orkar som förut, att det helt enkelt inte går - jag kan inte. Energin är något jag måste hushålla med. Av någon anledning lyckas jag inte acceptera det, utan tänker att jag ska klara av saker som förut. På ren vilja. Och kanske är det positivt, den där viljan och hoppet om att jag kanske kan. För jag blir liksom inte ledsen på samma sätt nu som för ett år sedan. Jag vet att jag måste planera och prioritera för att orka. Att jag måste välja bort saker för att ha kvar energi till barnen. Jag måste begränsa.
 
Så fort jag mår lite bättre är jag igång igen. Gör massor med planer. Jag vill så mycket. Jag har så dåligt samvete för allt jag inte orkar som mamma. Har så svårt att ibland välja mig själv framför mitt barn. Att begränsas så av utmattningssyndromet. Köpslå. Ska jag ta en promenad och lyssna på en podcast? Men då kanske jag inte orkar cykla eller gå till lekparken på eftermiddagen... Ska jag lyssna på musik och måla? Men då kanske jag inte kan fokusera på min dotters babbel senare...
 
 
Jag orkar så mycket mer nu. Det är underbart. Jag har gjort såna framsteg. Men varje gång jag har gjort för mycket och ramlar tillbaka i trötthet och värk så tänker jag på hur jag behöver bli bättre på att släppa kraven och inte se det som misslyckande. Att inte ha de där kraven på mig själv, försöka bryta det där mönstret med att jag ska klara av så mycket, vara så bra. Jag får ha en dålig dag. Eller snarare en dålig vecka. Såklart. Alla har det. 
Christine
2016-04-28 @ 12:16:25

Något denna resan lär oss är att viljan alltid är större än förmågan inte tvärtom. Tänker att är just det som gör att vi sitter i sitsen vi är i...

Christine
2016-04-28 @ 12:16:25

Något denna resan lär oss är att viljan alltid är större än förmågan inte tvärtom. Tänker att är just det som gör att vi sitter i sitsen vi är i...

Svar: Antagligen är det just så. Och det är en himla fin egenskap ändå - att vilja.
Sara

Lotta
2016-04-28 @ 13:10:03

Jättesvårt att prioritera sig själv före barnen, om det så är en endaste gång! Det är det jag tycker har varit jobbigaste med den här resan. Har känt mig som en kass morsa så många gånger.

Det där med att man vill göra så mycket när man mår bra... Det är det som är svårast att lära sig tror jag, i alla fall för mig. Det är ju så kul när man orkar! Mer mer mer! Och sen missade man visst vart gränsen gick och luften i ballongen pös ur.. och då var det redan för sent..

Svar: Jag missar alltid den där gränsen. men jag fokuserar på hur positivt det är att ha viljan, tänker på hur hemskt det vore om jag inte ville saker eller brydde mig särskilt mycket. Men det där dåliga mamma samvetet, det kan någon väl ändå uppfinna ett piller mot...
Sara




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

utbrandheten.blogg.se

Det här är en opretentiös, personlig och ibland positiv blogg om att drabbas av utmattning.

RSS 2.0